Drygt 3,5 vecka har nu gått sedan operationen… vi tar en dag i taget… Passar Collier hela tiden… Under boxvilan var vi i stallet all tid han var inne utan annat hästsällskap… Ute i sjukhage har han kunnat gå längre stunder själv och det har räckt att kolla till honom, mocka och ge hö om han varit lite rastlös… Jag har jobbat som vanligt och Christian har gått ut en gång i timmen och kollat läget… På kvällen har vi varit noga och tagit in i god tid innan det blivit mörkt… Nu har han dessutom haft flugluva pga skadade ögat vilket stressat när det tex blåser eller skymmer så den har vi tagit av på e.m för att undvika att han drar igång… Igår skulle både Clara o jag iväg pga hoppträning m Nougate… och det som inte får hända hände… Vi blev sena hem… sena innebär att det hann bli mörkt… Collier var ute… med luva… Christian var hemma och gav hö vid behov… I bilen hem kände jag stressen komma… hela tiden sa jag ”hoppas det är lugnt hemma”… Sa till Clara att så fort vi stannar hemma skulle hon ta in Collier innan vi lastar ut Nougate… Vi hinner inte stanna bilen förrän Clara ser att Collier är ute ur hagen… han kommer i stress mot oss, Clara är ur bilen som en blixt… efter Collier kommer Christian som försöker få Collier att sakta ner… Collier stannar så Clara kan ta honom och hon tar in honom direkt… han är uppe i varv men är inte svettig… Kan inte ha sprungit mkt men hur mkt…? Christian säger att Collier sprang… sprang på riktigt… i stora hagen… den lilla sjukhagen har han forcerat… när han sprang/travade mot trädgården stoppade hundarna honom med sitt skall och han vände då och då kom vi… Vi ser spår i gräset av hovar… han kan ha rest sig… verkar inte ha gått omkull men verkar ha tvärnitat… Åååå vad ledsen jag blir… och jag ångrar mig så att jag åkte iväg… Collier visar inga tecken på hälta… ej heller svullnad eller värmeökning … Imorgon är det återbesök på kliniken… vi får höra med dem då… Hoppas hoppas att det gått bra… vår fine prins… ❤️